Det skrivs i tidningen att folk åker för mkt till akuten.

Kanske är det inte så konstigt.
Efter att ha varit hos distrikts sköterskan idag tyckte hon jag skulle
ringa och få en läkartid pga av min yrsel med mera.
När jag då ringer in och förklarar läget och hänvisar till sköterskans ord
blir jag mött med tvivel och otrevligt bemötande.
En tid...??? Ja inte förrens i början av MAJ...
Annars fick jag ringa in tidigt på morgonen för att få en *just det* AKUTtid.

Nu är det bara det att akut tider på vårdcentralen där tar dom sig ca 5 minuter. Jag skulle behöva en HEL tid för att dom skulle kunna gå igenom allt som är knas..

Vad ska man göra..
Låta bli att gå  och hoppas att man inte trillar ihop på gatan en vacker dag eller gå på en akut tid där de inte kommer hinna utreda vad felet är iaf.

Just nu känns det uppgivet.
Vet inte vad jag ska göra, vill bara sjunka ihop i en hög och gråta.
Inte konstigt att man känner sig misstrodd i det sjukvårds system vi har.

Gissar att min man kommer få frispel när jag talar om vad som hänt.
Det var bara ngr dagar sen han påtalade just hur det är med sjukvården och akuten.

Ska man bara ge upp tills det blir ambulans till slut för att man svimmar av på en offentlig plats?
Eller ska man sitta bland dom som kanske verkligen BEHÖVER akutvård och slösa akutens resurser?

Jag håller inte på att dö men jag behöver hjälp att hitta vad som är fel.

Usch orkar inte tänka mer på detta nu.
Ska packa mig iväg och hämta mina tavlor nu och hoppas att jag inte trillar ihop på vägen dit..

Hoppas ni har det bra allihop

Kram
Tindra

Nyss hemkommen från vårdcentralen.
Jag kom in på utsatt tid *kors i taket*.

Nu har jag fått veta att jag har lite väl lågt blodtryck som är en del
i min yrsel.
Jag har fått i uppgift att kolla min syn också då glasögonen har
ett par år på nacken och jag själv inte riktigt tycker skärpan är som
den ska.
Även mitt ena öra ska kollas upp. Hon såg ngt som hon tyckte skulle kollas upp. Det var ömt inne i örat men inga inflammationer.
Men tydligen såg hon NÅT..  VAD kan man undra....
Just det örat har jag märkt en hörselnedsättning på. Om mannen går på min högra sida när vi är ute o går så får jag allt för ofta säga -VA??

Så frågade jag då vad jag kunde göra så länge...
Tills *fabbo dotton* råkar ha tid med mig.
-DRICK mkt.. blev svaret.. Det skulle tydligen kunna hjälpa på
det låga blodtrycket... Inte vet jag men jag får välan testa. Tycker inte jag dricker dåligt i vanliga fall, men men.....

Börjar jag bli gammal eller..???
Hör dåligt  SER dåligt och så knas med *trycket*
JÖSSES...

Nu ska jag ringa o få tid till doktorn så får han/hon göra en rejäl undersökning av hela mig. Så här kan jag inte ha det iaf.
Sen ska jag lägga mig ner o vila tills tavlorna ska hämtas, vilket blir
runt 16.00
Dags för en halstablett och vila... Känner mig otroligt trött..

Usch va gnällig jag blev i den här bloggen.
Får bli en uppryckning så ni inte slutar titta in.
Ska bara krya på mig så ska det nog bli bra allting.

Hoppas ni ha en fin dag allihopa
Kram
Tindra

Jag har fått en undran om hur min familj ser ut.
Den är lite rörig men god..*ler*
Jag har två döttrar som har olika pappor.
Jag har en man som inte är far till någon av dom.
Mannen har en son som inte jag är mor till.
Där har ni vår lilla mixade familj.

Nu till min fråga i rubriken..

Igår hade vi kalas och firade sonen som fyllde 7år.
Övrig släkt kommer i morgon.
Sonens mor valde för tre år sen att flytta långt härifrån.
Fanns inte en tanke på att ta med sig sonen.
Nu hör hon mer o mer sällan av sig.
Tror ni hon ringde igår på SIN SONS födelsedag??
Mkt riktigt.. INTE ETT LJUD...
Hur kan man göra så mot sitt eget barn?
Jag begriper det verkligen inte.

Mina flickor har god kontakt med sina pappor och jag har alltid sett till att de får träffa dem så mkt det bara är möjligt.
Det verkar inte som om han tänker så mkt på  skillnaden ännu men en vacker dag så kommer han ju undra....
Varför träffar jag mamma så sällan? Tjejerna träffar ju sin andra förälder jätte ofta.

Jag hade jätte svårt att somna, låg o tänkte på min roll..
Jag kan aldrig bli hans *mamma* på riktigt.
En kvinnlig förebild är jag.
Kanske en dag i framtiden, om han mor forts som nu, att han kommer se bakåt och tänka att jag varit mer som en mor än hans riktiga var.

Min förhoppning är att hon tar sig i kragen och börjar bete sig som en mor. Men just nu ser det inte ut att finnas med i hennes planering.
Hon har ju inte ens fått in födelsedagen i agendan tydligen.
Hennes djur betyder mkt mer än sonen.

Jag vill inte påstå att jag är världens bästa mamma.
MEN jag finns alltid för barnen. De vet att de kan prata med mig.
De vet att jag oftast förstår och om jag INTE skulle göra det så försöker jag tills problemen isf  klarnat och kan benas ut.

Nu är det iof inte så särskilt ofta det är problem o det är ju bra i sig.

Vaknade idag med hemskt ont i halsen och hosta.
Min inplanerade halvdag i skogen med hunden får vänta.
Det blir ist halstabletter, hostmedicin och varmt te som får gälla idag.

Allt jag tänker göra sen är att åka o hämta de tavlor som finns kvar på utställningen.
I morgon är det en ny månad och en ny utställare.
Det har varit en givande månad för mig på många sätt o vis.
Jag är inte längre helt anonym i samhället, jag har fått mkt god kritik från många håll och även fått lite sålt.
Det sistnämnda ser jag bara som ett pluss.
Eftersom det var min första utst och jag är helt okänd i trakten hade jag inte räknat med något alls.
Det är bara så otroligt roligt att få visa upp det man gör.

Nu ska jag fixa te och sen vila en stund.
Tittar in till er lite senare idag.
Kram
Tindra