Hur var det då med min vän....
Jo han har alltså fått en hjärtinfarkt och på det proppar i lungan.
Sedan medan han legat inne har han även fått en mindre hjärnblödning och som krydda på det proppar i båda benen.
Det är med andra ord INTE bra.
De hade opererat in ngt propellerliknande som skulle slå sönder propparna från benen, när de lossnar, så de inte sätter sig i lungor eller dylikt.
Det var sorgligt att se någon som alltid varit lika aktiv som fyra vuxna män tillsammans, nu liggandes.. Kunde gå upp och gå några få steg men sen var han jätte slut och hade fruktansvärt ont.. (han klagar INTE i onödan)
Flera gånger frågade han varför jag kommit dit...
För mig var det en självklar sak att åka in. Denna vän har i 22år alltid funnits bakom mig när livet varit kämpigt.
Det var väl det minsta jag kunde göra att åka dit tyckte jag.
Jag är iaf glad att besöket var så väldigt uppskattat.
Jag lyckades få honom glad en stund.. Skratta lite... och prata goa minnen.
NU kan jag bara hoppas och be att allt ska ordna sig så han kan pigga på sig igen. Så han kan få några fina år till nu när han verkligen förstått värdet av livet på alla sätt..
Livet är inte bara jobb och stress..

Nu väl hemkommen är jag totalt slut. Både i kroppen av att ha varit igång hela dagen och psykiskt av alla känslor.

Jag ska nu titta runt lite hos er. Kanske hinner jag inte skriva hos alla idag men det kommer en dag i morgon också..

Kram
Tindra