Ja det är nog en av anledningarna att skriva blogg.

Som hemma varande relativt ung (41) sjukpensionär, inte född på orten, ja då blir man rätt ensam.
Att skriva är ett sätt att få bekräftelse på att man faktiskt finns.
En bekräftelse på att man finns och  kanske duger, så känns det när man får kommentarer.

Just nu sitter jag här efter att ha fallit ihop.
För mkt träning kanske i samband med att jag har den *röda veckan*
har gjort mig likblek och yr.
Tanken kom då...
Ingen vet vad jag gör om dagarna...
Ingen direkt bryr sig om vad jag gör heller...
Inte i verkliga livet...

Visst kommer mannen bli lite orolig OM jag berättar för honom att jag nästan svimmade nyss men det är nog allt.
Har inte bestämt om jag alls ska bry mig med att tala om det.
Varför lägga mer börda på honom?

Yrseln ligger där bak och lurar..
Hunden måste ut..
PANIK känslor.
Tänk om det snurrar till ordentligt ute.. Om jag rasar ihop där...
Jag har inget val. Kan inte släppa hunden lös där jag bor.
Jag får helt enkelt pallra mig ut..
Lugnt och stilla..

Inte många här vet vem jag är..
Många kanske känner igen mig till utseende, men inte mer..
Jag är en av många anonyma sjukpensionärer.

Tack o lov för bloggen.. Här FINNS jag.. Bland många andra.
Jag får respons..

Sänder varma tankar och kramar till alla mina läsare..

Tindra

Utställningen av mina tavlor pågår hela mars..

Hoppas ingen lurats att tro att det är på något stort välkänt galleri eller så. Jag är ju total *okändis*
I samhället där jag bor finns en affär som handlar med konstnärs material och inramning. Damen där visar varje månad visar upp någon lokal förmåga. De flesta av mina alster kommer hänga i fönstrena där.
De som inte får plats där hänger hon inne i butiken.
Nu kanske det inte låter så flådigt men för mig är det jätte stort.
För första gången ska människor jag inte känner få se mina tavlor.
Jag fick mkt positiv kritik av damen som har affären. Då ska man veta att hon har en ny konstnär varje månad så hon har sett ganska många vid det här laget. 
Jag har ännu inte varit iväg för att se hur det ser ut när hon hängt upp mina tavlor. Jag är lite nervös...
Jag väntar tills jag har familjens stöd ikväll.. DÅ ska vi gå allihopa.

I övrigt har jag varit och fyndat, som jag berättat för några av er.
En sommarklänning och ett par vita shorts. Totalsumma 154 kr.
Affären har gått i kk så de drog 75% på ordinare pris..
TACKAR SÅ MKT gör ju jag för det..

Nu ska jag gå o vila..
Mensvärk som får magen att kännas som den vrids om som en korkskruv.. YNK...

Ha en fin dag allihopa..
Kram
Tindra

Måndagen har infunnit sig. MIN dag.
Den dagen på hela veckan när jag har mest tid för bara mig.

Min gissning är att jag kommer  sätta mig och skissa på en ny tavla
som finns i mitt huvud. Ev. fortsätta lite på ett broderi jag fick av min mamma..
Jag FÖRSTÅR att jag fick det av henne. Det tog mig 40 min bara att reda ut alla färgerna..PUST.
Broderitrådarna är ju sex små trådar i varje tråd. (Inget ovanligt med det). MEN så ser man på mönstret. GULP.
Man ska ta ur EN liten tråd av t.ex vitt och en ynka liten tråd ur det grå
och sy med det. Inte konstigt att det är så fina nyanser i motivet men...
På ren svenska FY F..! vilket jobb det kommer bli.
Dessutom ska det sys på mörkblå väldigt liten aida.
Jag satt med förstoringslampan igår och började. Fick repa upp lite redan igår som jag såg blev fel.
Det blir att både dubbel och trippelkolla efter varje kvadrat cm man får färdig..
Nåja en vacker dag så kanske den blir färdig men i det här fallet räknar jag med MÅNGA MÅNADER..

Ute är det grått idag.
I eftermiddag ska jag och familjen ge oss ut och kolla hur det ser ut när mina tavlor blivit upphängda. Idag är första dagen som , för okända människor kan se det jag gjort LIVE...
Mkt spännande.

Träningen har gått bra bortsett från en blåsa under foten.
Sprang ca en o en halv mil totalt förra veckan.
Sista passet som var igår blev 4 km. Ingen ökning på distansen men ökade ist hastigheten.  Genomsnitt igår var 8,8km / tim

Nu ska hunden ut o sen ska jag kolla runt hos er..
Kram
Tindra