Just nu är jag inne i ett *stim*  där jag bara vill försvinna bort i målardukens spännande värld. Där nya världar kan öppnas och fantasifulla blommor slår ut..
Jag har målat idag några timmar.
Förhoppningen är att det ska ha torkat till lite tills i morgon så jag kan fortsätta. Det är fantastiskt roligt att se hur landskap eller blommor växer fram på duken.

Nu kräver ju vardagen och familjen sitt också så jag får begränsa mig lite.
Jag kom iväg och tränade idag iaf.
Det blev 6 km på löpbandet idag. Det gick över förväntan. Kändes bra.
Nu funderar jag på att gå dit ngn tidig morgon när det inte är så många där.
Då ska jag ta och prova att springa lite lugnare och se hur långt jag orkar utan att stanna med den kondition jag har idag.
Jag har ju fortf drygt fem månader på mig till tjejmilen och det ser ganska ljust ut tycker jag.
Jag kommer ju långt ifrån de bästa men bara jag förbättrar mitt eget rekord så blir jag nöjd.. Klarar jag sen drömmen att ta mig igenom milen på under en timme så blir jag kanon nöjd.

Ska försöka hitta övernattning i Sthlm för den helgen också.
Är lite svårt att ta sig ifrån där jag bor och till sthlm en söndagmorgon.
Nu är ju hotellen attans dyra så jag får väl försöka spara allt jag kan.
I morgon är vilodag från träningen o jag ska ägna mig åt voffen och målandet..

Hoppas ni alla har det bra ikväll..
Nu ska jag nog ta en apelsin och titta på Cops.
Kram
Tindra

Det har varit mkt strul runt omkring som lett till
att jag blivit stressad..
Har funderat och tror att det är EN del av orsaken till mina
yrsel attacker. Jag grubblar för mkt. Sover dåligt av det osv..

Mina vänner betyder jätte mkt för mig.
Men två vänner i VERKLIGA livet har bara blivit för mkt.
Den ena har sårat om o om igen.. Med lögner och svek.
Den andra är alltid kritisk och får mig att känna mig liten
och väldigt värdelös.

Vänner ska enligt mig både GE och TA.
Vara ärliga mot varandra osv.
Såna vänner behåller jag.
Nu får de andra leta upp någon annan att parasitera på.
Jag orkar inte mer och behöver all min styrka i min vardag.

Efter att ha flyttat in på den här bloggen känns allt mycket bättre.
Jag har hittat ER.. Ganska många supergoa bloggisar.
Ni ska veta att jag är väldigt tacksam för att ni finns och för era ord som hjälper mig att räta på ryggen.

Tusen tack
Tindra

En vän till mig flyttade för länge sen till Phoenix Arizona.
Det är inte ofta vi hörs av längre men i morse var han online.
-Har ni mkt snö hemma i Sverige?? undrade han suktande..
-SNÖ???? Nääe här blommar vårblommorna och snö hade vi max i två veckor den här vintern..
Något han saknat där borta i värmen är årstiderna här hemma..
Där borta är det ju bara mer eller mindre varmt.
-HAR ni ingen snö??? va f...  Jaja här blommer kaktusarna för fullt iaf
svarade han.

Tänk.. Där sitter han och trånar efter snö..
Själv vill jag nog ha sommar nu.. Nu är det så sent så jag tycker snö kan kvitta för den här säsongen.

Msn är verkligen ett bra sätt att ha kontakt med sina vänner runt om i världen. Det pluss Skype.
Jag har vänner lite kors o tvärs och snigelpost?! ja då blir man ju galen av väntan.
Som ung hade jag många brevvänner.
Nu har jag vissa kvar men då på MSN.. Det är kul att både kunna se och prata med varandra tycker jag, när avståndet är så långt att man inte kan ses..

NU utgår jag IGEN...
Jätte kram
Tindra

Vaknade i morse av att mobilen ringde.
Det var min högt ärade mor som hörde av sig. Tyckte att jag borde
varit vaken.
Hon har problem med ett par gaddar i mun.
Hon ringde redan igår och berättade och nu skulle det ältas ännu en stund. Hoppas det blir lugnt snart igen..

För min egen del har yrseln lagt sig nästan helt.
Det kan ju ha varit att jag tränat lite FÖR mkt.. Sen som grädden på moset, nervositeten med utställningen.
Lite körigt på hemma fronten har det varit också.
Men nu börjar det kännas bättre igen.
Börjar landa och veta lite mer hur jag står gällande allt möjligt..

Min vän jag hälsade på på karolinska för en vecka sedan sa att...
-Du ser starkare ut... Du gömmer dig inte.. Du till o med sträcker på dig nu, det har du aldrig gjort förrut.

Kanske stämmer det..
Kanske börjar jag sakta hitta min plattform att stå på i livet.
Men jag har fortf en väldigt ostadig och vacklande självkänsla.
Räcker med en liten vindpust för att jag ska falla.
Men sakta sakta kanske allt löser sig..

Nu ska jag fixa lite här och sen sätta mig o måla en stund.

Ha det gott så tittar jag in lite senare
Kram
Tindra