Skrev förrut hur jag rensat ut energitjuvar ur mitt liv.
Det känns både bra och lite skrämmande.
En av dem jag varit tvungen att rensa ut är en som funnits i mitt
liv i nästan 22 år.
En person som ställt upp på mig mkt bitvis genom åren.
MEN som blivit mer tjuv än givare..
Det är skrämmande att ha bett denna person försvinna ur mitt liv.
Även om jag känner att jag måste göra så, så känns det både
jobbigt och skrämmande.
Jag sa det inte på något elakt sätt utan gav bara en liten men tydlig förklaring.. Jag vet inte nu om personen är mest sårad i själen eller i egot. Jag kommer nog aldrig få veta det heller..

Kanske är det så det ska vara?
Att det SKA kännas skrämmande och man ska känna sig lite
vilsen för att sen hitta sin EGEN fasta mark att stå på?
Kan det vara så?
Jag försöker intala mig det. Känner mig just nu både liten vilsen och elak.
Ändå finns känslan där att jag MÅSTE detta för att orka med
mig själv, mitt liv och min familj.

Jag kan bara be till högre makter att jag gjort rätt val.
Inte för att jag skulle va särskilt religiös eller så men.. Ja ni förstår hur jag menar.. Man säger så.........

Jag har målat idag som jag lovat mig själv. Resultatet blir den sista i min serie med stora svarta tavlor med jätte blommor.
Funderar...
Undrar om dessa stora lysande blommor på svart bakgrund har en betydelse som jag inte tänkt på innan.
Att jag själv kanske kan börja lysa igenom mörkret med tiden..?
Kanske är det så det är... Eller så... Ja, eller så bara blev det så..
Jag lär väl aldrig helt veta.. Men de tavlorna är en del av en fas i mitt liv.
Kanske, om ett tag, blir det ljusa tavlor ist..

Oj detta blev djupt... sorry...
Hoppas jag inte skrämt bort er med mina konstiga tankar.
NU ska jag gå ut med hunden o kolla till utställningen som jag hade tänkt..
Ha det så gott go vänner... *hoppas ni kommer finnas kvar*
Jag är på rätt väg.... Sakta men säkert åt rätt håll...
Kram
Tindra

Vart har du bott?

Dags att hugga tag i livet så det kan bli bra till slut.
Jag har raderat bort några energitjuvar från mitt liv.
Det var allt annat än lätt kan jag säga men ack så nödvändigt.
Ännu har jag en liten klump i magen över möjligheten att de inte
helt förstått det hela kanske. Ont i magen när det ringer för det
KAN ju va just energitjuv på linjen.

Den största energitjuven *moderskapet* kan jag dock inte göra
mycket åt. Hon bor för nära och står i kö för lägenhet ännu närmare.
Vart jag än flyttat de sista 20 åren så har hon flyttat efter. Det känns
alltså som ett riktigt Mission Impossible att få henne på avstånd.
Dessutom är jag dumsnäll av naturen och har svårt att ryta ifrån.
Nåja.. Det ordnar sig nog med det också.
Nu är jag iaf ännu ett liiiiiitet steg på väg i rätt riktning.

Vad händer i Tindrahemmet idag då?
Tja.. Det blir väl lite tvätt som ska fixas.. Packa träningsväskan för i kväll.
Fixa mat och lite då o då under dagen fortsätta måla.
Jag har inte vågat titta idag på tavlan jag målade färdigt igår.
Det tar alltid ngn dag innan jag ser om jag är nöjd eller inte.
Kanske är den inte färdig när jag tittar på den den här gången även om det kändes så igår.. Det är bara att ta ett djupt andetag.. Gå ner..
Ställa sig på lagom avstånd och studera resultatet.
Jag hoppas den känns färdig för nästa vill jag komma igång med idag helst.

Kram
Tindra