eva

5 mars 2008 18:14

Skönt att höra att du både hittade till Karolinska och tillbaka hem :-)
Att finnas till för sina vänner är viktigt, även om man inte alltid kan göra så mycket för att förbättra situationen.
Jag brukar säga: även om jag inte kan förändra din situation, så har jag två öron att lyssna med, två armar för att hålla om dig och en axel att gråta ut mot.
Jag tänker på dig och din vän. Kram

Leva

5 mars 2008 22:35

Skönt att du kom iväg och fick träffa din vän, kändes nog lika bra för honom som för dig...för honom att ha en vän hos sig i en svår stund...för dig att få finnas där för honom...Vänner är viktigt i svära stunder, fint det Eva skriver ovan...hon har varit en pärla för mig i mina svåra stunder :)
Du och din vän finns i mina tankar. Varma varma bamse kramar från lilla mig

demian

5 mars 2008 23:40

Hej på dig, ängel Tindra. Who wouldn't get better after a friendly visit like yours...! :o)

Dockmamman

7 mars 2008 07:00

Åh, kära vän. Jag förstår din oro och sorg jag vill ge dig kramar och säga att det ska nog bli bra men det kan jag ju inte lova men det sista man kan lämna är hoppet så häng kvar på det.

Men det är starkt gjort av dig att åka dit för allvarligt så är det inte många som gör det när vänner blir sjuka.
Jag hade en vän som dog i maj 2005 i ALS och jag var den som ringde och hälsade på och skrev brev fast han bodde bara 3 mil ifrån men han kunde inte prata eller röra sig på slutet så de fick hålla i luren medans jag pratade och jag svarade för han eftersom han inte kunde prata, men genom att jag är den jag är så uppstår aldrig en pinsam tystnad.

Men att se min vän tyna bort på det här viset gjorde att jag grät hysteriskt varje gång jag var dit och hälsade på men ändå lämnade jag han inte.

Så stå på dig, hälsa på och prata med din vän ofta /Kramar i massor