En potatis/tacogratäng ala Tindra
Jag skar potatisen i skivor och sköljde bort stärkelsen så de inte
skulle klibba ihop sig med varandra igen i formen.
Stekte upp köttfärsen och blandade i en påse tacomix HOT.
Pressade i två vitlöksklyftor. En tsk salt och lite grillkrydda.
Hällde sen i 2 dl grädde och spädde det sista med mjölk.
Varvade det hela i formen.. Började o slutade med tacofärsen.
Ett lager ost på det hela o sen in i ugnen ngn halvtimme ungefär.
Jag förkokade den skivade potatisen ngr minuter så den garanterat skulle bli färdig i ugnen.
Om ni testar så se till att färsen blir riktigt såsig då blir gratängen som godast sen.

När vi efter maten satte oss i soffan, mannen o jag, för att se en film.
Då kom dottern rännande o frågade om hennes pojkvän fick sova över.
Jag hade nekat igår men idag så fick han lov och dottern blev jätte glad.

Ibland när man läser bloggar så verkar det som om alla är såna där riktiga TOPPEN MORSOR..  Ställer upp på allt, ORKAR allt, GÖR allt o mer därtill för sina barn..
Kan inte låta bli att undra om jag borde skämmas som verkligen längtar efter de få gånger man får va helt barnledig.
Jag menar mannen och jag...

Vi har en familj i samhället som nu har fyra barn.
Innan nr.3 kom så var de andra två iväg o lekte för sig själva en bit ifrån. Föräldrarna berättade om sin känsla då....
Deras känsla var att HJÄLP.. Vad ska VI göra den dagen barnen inte behöver oss lika mkt mer..

Min tanke var...
-MEN HALLÅ!!!! Kanske kunde vara dags att ägna sig lite åt varandra dådå o inte bara tänka på barnen..

Strax efter denna händelse kom då grav.3 och ganska snart grav.4
Tjaa.. Nu behöver de ju inte undra på många år vad de ska göra när barna flyger o flänger överallt utom hemma.

Skulle vara kul att höra hur andra tänker..
Ser ni med skräck på att barna börjar bli stora?
eller känner ni er trygga i den del av livet som kommer då?
Är ni såna som ser till att det alltid finns aktiviteter för barnen?
Eller låter ni dem lära sig vad fantasi och egenlek är?

Pratade med en äldre fotbollstränare
Han berättade att när han började som tränare för länge sen.
DÅ.. Då sprang killar o tjejer omkring o kickade boll redan när han
kom till fotbollsplan.
IDAG..
Ja då sitter de på rumpan och väntar på att bli tillsagda vad de ska göra..
Är inte det skrämmande så vet jag inte...
Jag tycker det är en rent kuslig utveckling.

Oj bidde många tankar här på lördagkvällen..

Om ni orkat läsa ända hit utan att somna så säger jag
Tack för er tid..
Många kramar till er allihopa..
Ha en fin lördagskväll
Tindra