Vaknar sakta... Känner trots slutna ögon att solen skiner.
Öppnar ögonen och får det bekräftat.
Ute är en rent strålande dag.
Jag gosar ner mig i kudden ännu en stund.
Njuter av värmen under täcket medans jag sakta
glider längre o längre in i ett vaket tillstånd.

Efter en liten stund stiger jag upp och öppnar persinennerna.
Japp... Solen var minsann stark och hade inte ett enda moln att
fightas med.
När jag drar på mig morgonrocken och studsar ner för trappen
kom av ngn anledning en hel hop med Ledin låtar upp i huvudet.
KAN det bero på solen tros..???
Man har längtat så länge efter solen och så kommer den och viskar
-Sommaren kommer, ta det lugnt en liten stund till bara.
Ledins sommar låtar jag ju följt mig sen jag var 12-13 år.
Jag har till och med varit med på en turne med honom då jag var ihop
med en kille som jobbade i hans stab.
Folk får säga vad dom vill.. Alla kan inte gilla hans låtar. Så är det ju bara.
Men jag kan meddela att han är ut i fingerspetsarna ett Proffs med
verkligt stort P, och jag kan inte låta bli att sjunga med när jag hör hans låtar.

Oj det vilken konstig vändning bloggen tog..
Letar efter tråden....
Jaaaaaaaa.. där var den...

JO solen skiner hos mig idag..
Smyger fram till köksfönstret och ser en klart blå himmel även åt det hållet.
Vrider huvudet långsamt åt höger..

Oooopssssssssss!
Det är ju KALLT ju...
-6,2 grader.. Sånt är man inte bortskämd med.
Undrar stilla hur det ska gå med mina påskliljor som står i knopp ute.
Inget skyddande snötäcke denna vinter inte.
Krokusarna står också i knopp. Men dom klarar ju det mesta.

Plötsligt sitter en ängel på min ena axel och en liten djävul på min andra.
- Inte behöver du gå ngn lång promenad idag i kylan! viskar Djävulen.
-Lyssna inte på honom! säger ängeln. Klart du ska gå ut..
-Stanna inne i värmen med en go film o ligg i soffan! forts. Djävulen.
-Tänk på din hälsa, focusera på tjejmilen! säger  änglen.

Naturligtvis vinner ängeln och nu ska jag ta och klä på mig och gå ut.
Tar med kameran om ngt fint skulle dyka upp.

Ha det gott mina vänner.
Kram
Tindra

Fick idag en utmaning...
Att skriva ett kärleksbrev till mig själv...

Mycket kan jag åstadkomma med ren viljekraft men
ett kärleksbrev till mig själv känns så fjärran att
jag tyvärr måste avböja denna utmaning..
*förlåt Leva*
Kanske klarar jag det längre fram..
Långt fram i framtiden.
Just nu känns det dock allderled på tok för svårt.
Jag älskar inte mig själv, så att skriva ett kärleksbrev
till mig själv vore en enda stor lögn.
Eftersom jag inte tål lögner så får det bli så här.

*Beskriva* kärlek är jag annars bra på när det gäller mina barn
dem som står mig nära naturen och mina djur.
Men än så länge älskar jag INTE mig själv.
Jag har oftast fullt upp med att STÅ UT med mig själv.
Ja jisses så man är ibland...

Det här är inte menat som en självömkande blogg idag
men kände att jag måste få förklara så ni förstår varför
jag inte antar utmaningen som cirklar runt.

Hade utmaningen hetat..
Mina tio värsta tabbar ist så hade väl inte platsen här räckt till att beskriva dem..

Ha det så gott go vänner..
Nu ska jag förbereda mat o sånt.

Kram
Tindra

Vaknade och såg hur solen strålade in genom persiennerna.
Steg upp med ett leende på läpparna.

Dagen började fint idag..
Steg upp och allt var lugnt och stilla.
Åt frukost i lugn o ro.
Efter att ha kollat mailen tog jag med mig hunden ut i
skogen. Vi var borta närmare två timmar.
Det var jätte skönt.

SEN...
Plötsligt och helt utan förvarning så sjönk humöret *PANG*
ner i botten. Från jätte glad till att allt kändes jobbigt..
Hur kan det bli så.???

Ska snart börja laga mat... men VILL inte..
Kanske beror det på att ekonomin är rätt pressad denna månad.
Måste hushålla extra noga och tyvärr har det ju gått åt en del till
mediciner, salvor och dylikt som inte fanns med i min budget.
Sen ytterligare en tonåring hemma denna veckan så går det åt
mkt mer i kyl och skafferi.

Nåja.. Hoppas humöret stiger snart.
Annars kommer det smitta av sig på mannen och DET är inte roligt.
Om jag är en tia på tjurighets skala så kan vara 15 (även om skalan bara går till tio)

Nääee.. Bäst att ta på det glada pokerfejset och köra en föreställning idag
för husfridens skull..

Dagens föreställning av TINDRA
*Den lyckliga hemmafruns glada dag*
Spelas ändast idag .......

Näe fy så trist jag är idag. Utgår så  jag inte riskerar att skrämma
bort mina läsare..

Ha en fin kväll allhopa
Kram
Tindra

Idag var det dags för träning igen.
Gav mig iväg till gymet och såg att löpbandet var ledigt..
Värmde upp lite snabbt på cykel och sen upp för att springa.

Idag lyckades jag springa 4 km utan att stanna en enda gång.
Det är klart framsteg för mig.
Det jag håller på med nu är just uthålligheten. Sen när den blivit bättre
så får jag börja jobba ner tiden lite granna.
Men det är lite drygt ett halvår kvar tills tjejmilen så det ser lovande ut.
Nu är jag ju inte ute efter någon kanontid. Jag är mest ute efter att
förbättra mitt eget rekord.
Det känns bra och jätte roligt just nu.

I övrigt så har jag ju min stora dotter hemma den här veckan
så därför dröser det inte in så mkt inlägg från mig.
Och just därför kanske jag inte hunnit in till dig heller.
Men jag kommer tillbaka det är ett som är säkert.

Just nu håller jag på att fundera ut en god Alla Hjärtansdag Meny
tills på torsdag.
Helst ska det då vara något som även den yngre generationen kan äta.
Det är inte helt lätt. Känns som att det alltid är NÅGOT som NÅGON av dem inte tycker om...
Men jag ska göra mitt bästa.
Jag gillar verkligen att fixa o dona med sånt där.

Ha det gott allihopa..
Jag tittar snart in hos er när lugnet lägger sig igen..

Jätte kram till er allihopa
Tindra

Jag blev utmanad av Hanna..

Så här är reglerna för denna utmaning:
Länka till den som utmanat dig
Berätta sju sanningar om dig själv
Utmana sju personer
Lämna ett meddelande till dem du utmanar.

Eftersom denna utmaning verkar ha varit igång ett tag
så låter jag den som känner sig manad, att anta den.

Huuuaaaaaaa.. Här kommer mina sanningar..

1.
Jag gråter väldigt lätt.. Både av sorg, lycka och ilska.

2.
När jag går ensam hemma mkt så pratar jag för mig själv.

3.
Om min pappa inte fått ett speciellt jobb när jag var liten
skulle jag bott i Australien nu..

4.
Jag skulle vilja besöka en manlig vän i Canada.

5.
Jag har spindel fobi

6.
Jag älskar musik från klassiskt till hårdaste hårda rock.
Sjunger gärna med när jag lyssnar.

7.
Avskyr data/tvspel som bara går ut på att döda


Kanske trista sanningar?!
Om du som läser antar utmaningen så meddela mig gärna..

Kram Tindra

Idag damp det ner ett brev i brevlådan...
Trodde det var en räkning i vanlig ordning.
Helt fel hade jag inte..
Det var biblioteket som påtalade att jag var försenad
med en bok. Genast letade jag fram den, gick till bibblan och lämnade den.
Betalade mina *böter* och lånade lite nya böcker.

Vilka?
Ja det blev fyra böcker om olika tekniker att måla.
Spännande värld är det, målandets värld.

Snart ska jag packa bilen o åka med dottern.
Jag kommer idag slippa laga mat.. Jippieeeeeeee....
Ibland blir matlagningen trist när man gör det varje dag.
Men idag ska jag alltså slippa.
När jag kommer hem igen står maten nästan på bordet.
Inget avancerat, hambugare m div tillbehör, men skönt att slippa
slav spisen för en gång skull.

OJ...*tittar på klockan*
Måste rusa..
Packa in dotterns saker i bilen o tanka upp den innan jag hämtar
upp henne vid skolan.

Ha det gott allihop
Kram
Tindra

Jag hör många som säger..
Huu.. man börjar bli gammal.. Eller... Tänk om man fick vara ung igen, börja om sitt liv.

Nej tack säger jag..
Låt säga att man uppnår 85år innan man kilar vidare
som är vanligt för kvinnor.
Så tänker vi på mig.. Jag blir 42 om ett par månader.
Jag har alltså inte ens kommit halv vägs.
Inte ens om jag VAR halv vägs skulle jag gräma mig.

Tänk efter lite...
Den första halvan av livet, vad hände då?
Jo..
Man slösade ett år på att lära sig gå.
Sen gick en massa tid att lära sig prata och använda armar och fingrar
samt resten av kroppen.
Sen gick nio år bort i grundskolan.
Utstod puberteten..
Efter det gymnasium..
Där har vi då ca 20 år av inlärning.
Vad händer sen då.. Jo efter ngr år trillar barnen in..
Då ska man hjälpa dom att lära sig gå prata osv..


Nu när man närmar sig halva livet har man alltså dom åren tillgodo
på sista halvan.
Det är ju NU man kan leva.. Man har gjort *förhoppningsvis* de största misstagen redan. Man har lärt sig det mesta man behöver.
Man har fostrat sina barn efter bästa förmåga.

För mig känns det som att det är NU som livet börjar.
Eller iaf en betydligt bättre del av livet där man kan använda sina tidigare införskaffade kunskaper osv..
Ingen medelålderskris här inte..
NU ska här levas. Barnen börjar bli stora och man kan ägna sig åt sig själv..
Det är ju toppen..

Stor kram till er alla unga som gamla.
Tindra