Så här bidde min vitlökstavla när jag fick min ram att
sitta som jag ville.

Min konst kontakt har ramat en annan tavla och har
ännu en som hon ska fixa innan utställningen.
Det ser verkligen fint ut det hon gör för mig.
Om de inte blir sålda är det inte hela världen.
Då kan jag hänga upp dom här hemma så länge.
Tills nästa utställning ev kommer.

Har ätit lite lunch.
Snart ska jag sätta fart med städ och strykning.

Till kvällen ska jag laga Tacos så det vore som
själva sjutton om inte ungarna äter friskt idag.

Hoppas ni har det gott där ni är.
Ute är det fortf grått och trist men humöret har stigit
när det gick så bra med tavlorna..

Nu ska jag kika in hos er..
Kram
Tindra

Vad göms bakom fasaden?
Vad finns där inne dit ingen ser?

Den lyckliga fasadens glans.
En glans påmålad för att dölja ensamhetens grå.
Det grå som äter på själen.. Tuggar in på benen.

Den lyckliga fasadens glans
bakom vilken miljoner tårar faller.
Tårar som ingen ser.
Tårar som förtär hjärtats hopp.

Den lyckliga fasadens glans
som lurar oss att tro att allt är underbart.
Att livet är perfekt och inga sorger finns.

Där bakom, lurar brustna löften
Där lurar förtvivlans skarpa käftar.

Försök att SE..
Är glansen äkta eller ett draperi?
Kommer skrattet från hjärtat eller
är det ett påmålat skratt för att dölja
en psykisk misär.

Den lyckliga fasadens glans..
Måtte den bli äkta och inte falla.
Måtte den bli äkta och ge näring åt hoppet.

SE din omgivning med klara ögon...
Inte bara fasadens glans.
Räck ut din hand, led, lyft och bär om så behövs.
Låt fasadens glans bli äkta och inte solkig på livets väg.

Tindra

Sneglar ut genom fönstret...
Det är så grått så nästan inga färger alls syns idag.

Frukosten är avklarad.
Mager yoghurt med skivad banan och Kellogs Special K.
Efter att jag börjat träna mer stadigt så har jag även kämpat
med att lära mig att äta frukost.
Hela mitt liv har jag varit kass på det.
Nu verkar jag ha hittat in i rytmen och träningen gör ju att
frukosten blir än mer viktig.  Dessutom behöver jag ju inte få ågren
rent viktmässigt då jag förbränner mkt mer än tidigare.

Om en stund ska jag lämna in en tavla till för inramning.
Dessutom ska jag be damen ifråga hjälpa mig att få till det
så jag kan få in en annan tavla i en ram som inte till hundra
passar i storlek. Tror o hoppas att hon kan hjälpa mig, isf blir det
snyggt.

Själva målandet har leget på is nu ett par veckor.
Det var som att luften lite gick ur mig när jag fick beskedet
att jag skulle få visa upp så många av mina alser under mars månad.
MEN.... Det börjar rycka i penselhanden igen..
Ideer börjar poppa upp..
Dröjer nog inte förrens jag sitter där framför stafliet igen och försvinner in i målandets värld. Det är en underbar plats att vistas på.
Nästa vecka är sportloven avklarade för mina ungar o då får jag även mer tid där ingen kommer o stör.
Jag har en liten dröm om att få måla en hel vägg här hemma.
Kanske en dag att det blir verklighet.. *hoppas*

Nej nu är det dags att hugga tag i saker o ting här..
Det finns mkt att göra om man bara vill.
Ta hand om tvätten, stryka, städa ur skafferiet mm mm mm..
Allra först nu får jag väl hoppa ur mjukisbyxorna och i jeansen.
Hunden vill säkert ut en sväng.

Vad har ni för er denna gråa dag? Eller kanske solen rent av skiner där ni bor?
Stor kram
Tindra

Satt här och kände mig kärleks krank då
kom dessa ord från mitt hjärta ut i fingertopparna
och hamnade här

*************************************************

Likt en kalvs lyckliga skuttande på ängen
vårens första utedag
Så slår mitt hjärta var gång våra ögon möts.

Likt solen smälter snö och is
smälter din blick och ditt leende
mitt hjärta.

Jag känner hur godhet strålar från dig
och får mig att falla.
Falla med ett stort plask i kärlekens sjö.
Jag torkar inte av mig utan låter din kärlek
sugas in i mitt skinn och bli en del av mig
för att alltid finnas kvar

*Tindra*

Jo så var det.
Tog mig iväg till willys. Det var till att stångas åt höger och vänster med pensionärerna.
Kändes som om jag var yngst.  Jag är ju *bara* sjukpensionär.
Men jag tar iaf hänsyn till dem omkring mig.
Det är mer än man kan säga om många av ålderspensionärerna.
Dom tränger sig, knuffas och gnäller.
Ja inte alla förståss men väldigt många av dom.
Ska inte dra alla över en kam.

Det värsta med storhandlingen är *packningen av kassar*
Handlar man för flera veckor så blir det ju en del.
Föreslog att dom kunde anställa ungdommar som *packers* som finns
på vissa ställen i usa.
Precis som det låter är deras jobb att hjälpa till att packa när någon handlat mkt eller har ngt handikapp el. dyl.
JÄTTE poppis bidde jag... **INTE**
Killen i kassan bara grymtade och såg sur ut..

Nåja.. Sen for jag hem fick allt handlat på plats i kyl, frys och skafferi.
Så var det dags för träning.
Kände inte direkt för det för det hade varit så stressigt under dagen så långt.
Vi tog oss iaf dit och väl där gick det jätte bra.
Jag sprang fem kilometer utan paus idag.. Genomsnitts hastighet 8,2 kilometer i timmen..
Inte illa pinkat av en trähäst...(som pappa skulle sagt)

Efter träning kände jag inte för ngn fet mat utan vi handlade hem idag.
Kyklingsallad till oss vuxna tränande..
Och pizza o kebab till den yngre mer kräsna skaran.

Nu återstår väl att sjunka ner i soffan en stund.
Kanske med en mugg varmt te..
Det var rätt kyligt att gå med hunden nu. Blåste kallt.

Vi får se om jag återkommer mer i kväll.
Annars får mina besök hos er vänta till i morgon..

Jätte kramiz
Tindra

Japp strax är det dags för pensionärs rally.
Nu är jag ju inte mer än 42år men likförbaskat är jag pensionär.
SÅ.. När min lilla pension är slut och en ny trillar in på kontot,
ja då gör den det för en miljon *äkta* pensionärer också.

Skåpen skriker ekande i köket och handling är ofrånkomlig.
På med armbågsskydden, focusera blicken o köra kundvagn så det ryker
det är min förmiddag idag.

I eftermiddag ska jag iväg till Nautilus också.
Förhoppningsvis är det rätt lugnt med folk där så jag kan köra mitt
race på löpbandet.
Armarna är inte mkt o ha idag. Kommer nog räcka med att *armbåga* mig fram på Willys.

Ute skiner solen och egentligen hade jag mkt hellre varit ute i skogen än i en tjockfull affär men vad gör man när allt börjar ta slut i skåp och skafferi.

Måste rusa nu.. Tittar in till er senare idag..
Nu blir det fullt ös ett tag här..

Kramar till er allihop.
Tindra

Tyst det är i huset...

JA JA jag vet att julen är över för länge sedan men orden passar in här hos mig just nu.
Alla sover och bara jag är vaken.
I morg..... Hmm jag menar idag, så har jag en del att styra med så jag vet inte hur mkt tid det blir över till bloggning.
Först ska jag ta mig in till stan och storhandla..
Pensionen kommer ju i morgon till liten sjukpensionist.
Efter det lär jag vara rätt trött.
Ska hämta dotter kl.14 för att sen åka till gymet.
Med tanke på armarnas mående och stundande storhandling så tror
jag inte det blir ngt mer än cykel och löpband för mig i morgon.
Men jag kan meddela att jag är glad.
Vågen.. Ni vet den jä... maskinen som skall visa vikt, den har inte rört sig på länge. Men nu äntligen ser jag en svag liten kurva neråt..
JIPPIEEEEEEEE....
Nu gäller det att hålla i tränandet och INTE äta godis och annat onyttigt.
Men det ska nog gå bra.. Blev sporrad av wowfaktorn på gymet senast.
Han hade loosat över 20 kilo. Jag är glad om jag får bort ca 6 kilo.

Nu ska jag smyga in i säng.
Natt människa som jag är så har jag lärt mig precis hur jag ska gå i mörkret för att hitta min säng, UTAN att det knarrar i golvet.

Mr.Blund skulle nu vara en välkommen gäst men är rädd att han är upptagen på annat håll..

Natti kramar
Tindra

Har fått lite frågor om det här med fibromyalgi.

Fibro är en sjukdom som får många människor smutskastade.
En osynlig sjukdom som är rent djävulsk.

Jag själv drabbades när jag vid 24 års ålder väntade mitt första barn.
Genast blev man klassad som arbetsskygg, hypokondriker, lat mm mm.
Någon sa till mig att om man utvecklat fibro under en graviditet så kan den bli bättre vid en NY graviditet..
Så var inte fallet för mig.. Det blev etter värre.

Fibromyalgi kan man ha i olika grad.
Somliga klarar att sköta ett arbete, andra kanske får gå ner i tid.
Sen finns det såna som jag som idag är sjukpensionerad pga av Fibron.

Jag ska nu försöka beskriva sjukdomen så ni förstår att det inte
handlar om lathet eller att man är arbetsskygg.

Tänk er....
Ni sitter i soffan och har en mysig kväll med den ni har kär..
Denne person vill av kärlek och omtanke låta sin hand stryka dig över ryggen.
Den lätta beröringen känns som om hans hand är ett rivjärn eller som att han strycker över en brännskadad rygg. Bara att nudda kan när det är som värst räcka för att man brister ut i gråt.

Eller.
Du går till kylskåpet  för att ta fram en liter mjölk..
Plötsligt finns inte kraften i handen eller armen.. Du, antingen tappar paketet eller får inte alls ut det ur kylen.

Eller..
Du mår hur bra som helst.. Så helt plötsligt.. Lika snabbt som man vrider på en dimmer för en lampa,  lika snabbt får du sån värk och smärta
i en arm, en hand, ett ben eller allt på en gång att du inte kan göra något alls.
Kanske får man höra från någon som inte förstår att, Jamen gå du o lägg dig en stund så blir det bättre.
Nu är det så att fibro attackerna varierar väldigt i både styrka och längd.. Kanske är det över på en timme eller så kanske du blir vaken hela natten av den infernaliska värken.

Hur värken känns är väldigt individuellt.
En del kan som sagt klara att arbeta och andra inte. Men själv känslan kan beskrivas så här.

Tänk dig...

Du tar en mixer...
I den stoppar du din värsta träningsvärk du upplevt, din värsta huvudvärk, din värsta tandvärk, känslan av att rulla i bränn nässlor, känslan när du skär dig på ett papper och sen kryddar du med känslan när man slår sig hårt på tummen med en hammare.
Blanda allt detta och  portionera ut det på alla muskelfästen i hela kroppen. Kanske inte på alla ställen samtidigt.
När det väl går över på ett ställe så *vips* får du en portion någon annanstans.
Där har ni känslan av fibromyalgi.

Själv är jag mest drabbad från höfterna och uppåt.
Det är därför jag klarar att springa.
Tyvärr har jag nu även fått känningar i underbenen. Men inte så illa att jag inte kan gå tack o lov.
Löpningen är det enda jag har som jag verkligen kan träna.
Jag går på Nautilus och springer på deras löpband vintertid.
Maskinerna använder jag när jag har en bra dag.
Vissa dagar kan armarna funka och vissa dagar inte.
Vissa dagar kan jag ha vikter  och vissa dagar får jag göra bara rörelserna utan vikter eller inte alls.
Jag försöker göra det jag kan när jag mår bra men oftast straffar det sig och armarna är obrukbara ett tag efter. Fingrarna har fått sina portioner i muskelfästena vid varje led.

Det är en djävulsk sjukdom som inte syns.
Vet inte hur många gånger jag suttit och tittat på mina obrukbara händer och bara önskat att dom åtmindstonde kunde vara svullna eller röda så folk SÅG att ngt var fel.

Kommer någon o har brutit en tumme eller en arm så är det ju VÄLDIGT synd om dom... Jo det är det ju naturligtvis, men jag önskar att det gick att få folk att förstå smärtan och värken vid denna osynliga sjukdom. En bruten arm läker..Fibron finns alltid..

Det är inte ofta jag beklagar mig över den. Det hjälper ju ändå inte.
Men vissa dagar när det är som allra värst så kommer nog  ett o annat YNK över mina läppar också.

Man vill få folk att förstå att uppskatta sina FRISKA kroppar.
Att njuta av allt de faktiskt kan göra.
Tyvärr kan ingen annan än en annan med samma sjukdom helt förstå.
Jag måste säga att jag faktiskt kan förstå dem som misstror oss.
Oftast ser vi pigga och glada ut..
Oftast är det såna som VILL för mkt.. Såna som alltid kämpat både fysiskt och psykiskt som drabbas.

Jag själv gör ofta för mkt..
Det blir lite så att man känner sig mindre värd om man inte kan lika
mkt som alla andra.
Grannfrun kanske putsar alla fönster på undervåningen och sen glatt studsar iväg o handlar.
För mig kan ETT fönster mkt väl få mig däckad en hel dag, ev ett dygn.

Min förhoppning är att jag fått upp ögonen på iaf någon där ute.
Fått någon att inse att vi inte simulerar, att vi inte är lata.
Vi må se pigga och glada ut utanpå men inuti lider vi av detta djävulskap som fibron är..
Jag är aldrig HELT värkfri.. Jag har alltid MER eller mindre ont.

Alla ni som är friska.. NJUT av allt ni kan göra..
Gläd er åt närhet och smekningar..
Gläd er åt att ni kan göra det mesta utan att få ont.
Skulle ni drabbas så skulle ni ångra bittert allt ni inte provat och njutit av innan..

Hoppas detta inlägg fått iaf  någon att förstå helvetet med fibro.

Kramar
Tindra